Pressmeddelande —
Äter barnet tillräckligt? Pappor vill ha mer stöd kring små barns matvanor
Att få små barn att äta kan väcka både glädje och oro. Förstagångspappor kan känna sig osäkra på hur de ska hantera barnets aptit och måltider, visar en studie ledd av Ylva Törner Le Priol, doktorand vid Institutionen för kostvetenskap vid Uppsala universitet. Resultaten pekar på ett behov av tydligare och mer praktiskt stöd från barnhälsovården.
Hur mycket behöver barnet äta, och vad gör man när intresset för maten är svalt? Det är frågor som kan dyka upp när små barn börjar utforska matens värld. För pappor är det inte alltid självklart hur de bäst ska hantera situationerna. Ylva Törner Le Priol, vars kvalitativa intervjustudie handlar om pappors involvering och roll i små barns mat och ätande, har intervjuat 21 förstagångspappor i Sverige. Barnen var mellan 10 och 24 månader gamla när studien genomfördes.
– Många pappor beskrev att matning kändes både viktigt och utmanande. De kunde känna sig osäkra när barnet åt mindre än de hade förväntat sig eller visade ett begränsat intresse för maten, säger Ylva Törner Le Priol.
En balans mellan oro och nyfikenhet
Intervjuerna visade att papporna försökte hitta en balans mellan att låta barnet upptäcka maten på egen hand och att försäkra sig om att barnet fick i sig tillräckligt. Att respektera barnets signaler och samtidigt uppmuntra det att äta kunde vara en svår avvägning. Det handlar om en period då barn börjar utveckla sina matvanor och smakpreferenser. Måltiderna blir ett tillfälle att upptäcka nya smaker och konsistenser, men kan också väcka frågor och oro hos föräldrarna.
– Flera pappor uttryckte att de ville ha mer stöd och vägledning kring hur de skulle agera i olika matsituationer. De efterfrågade framför allt tydligare och mer praktiska råd, säger Ylva Törner Le Priol.
En återkommande fråga bland papporna var hur de skulle agera när barnet inte ville äta. Skulle de försöka få barnet att äta lite till, eller var det bättre att låta barnet själv bestämma? Pappornas oro verkade också hänga samman med hur barnen växte.
– De som hade barn som vägde mindre eller hade svårare att gå upp i vikt beskrev större osäkerhet kring måltiderna och hur de skulle agera. Pappor vars barn hade en högre vikt uttryckte inte samma grad av oro, säger Ylva Törner Le Priol.
Synliggör pappors frågor och behov
Tidigare forskning om små barns matning har till stor del fokuserat på mammor. Därför är kunskapen fortfarande begränsad om hur pappor upplever måltiderna och vilken roll de spelar i barnets tidiga matutveckling. Samtidigt är pappor alltmer delaktiga i omsorgen om små barn. Att förstå deras erfarenheter kan därför ge viktig kunskap om hur föräldrar kan stöttas i frågor som rör barns mat och ätande. Enligt Ylva Törner Le Priol är barnhälsovården, inte minst barnavårdscentralerna (BVC), en viktig aktör. Kontakterna med barnhälsovården blir ofta glesare när barnet blir äldre, samtidigt som många pappor är föräldralediga och tar ett större ansvar för barnets måltider.
– Min förhoppning är att studien ska bidra till att synliggöra pappors frågor och behov av stöd från barnhälsovården. Föräldrar behöver få förutsättningar att känna sig trygga i frågor som rör barns matning, säger Ylva Törner Le Priol.
Studien har finansierats av Vetenskapsrådet och ingår i den nationella forskarskolan inom nutrition och dietetik, InSyNC.
För mer information, kontakta:
Ylva Törner Le Priol, doktorand vid Institutionen för kostvetenskap, Uppsala universitet,
tel. 072-162 31 77 E-post: ylva.torner.lepriol@ikv.uu.se
Länk till vetenskaplig artikel (PLOS One): https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0360628
Ämnen
Regioner
Uppsala universitet är Sveriges äldsta universitet, grundat 1477. Vi har över 50 000 studenter och 7 500 medarbetare i Uppsala och i Visby. Vi är ett brett forskningsuniversitet med forskning inom samhällsvetenskaper, humaniora, teknikvetenskap, naturvetenskap, medicin och farmakologi. Universitetet är återkommande rankat som ett av världens främsta universitet, med målet att bedriva utbildning och forskning av högsta kvalitet och relevans för att göra långsiktig skillnad i samhället.