Hönans arvsmassa är kartlagd

Tre svenska forskargrupper har deltagit i ett stort internationellt projekt för att kartlägga hönans arvsmassa. Resultaten presenteras i morgon i de ansedda tidskrifterna Nature och Genome Research. Flera forskare från Uppsala universitet, SLU i Uppsala och Karolinska Institutet är medförfattare till studien. Arbetet har involverat flera hundra forskare världen över och redovisas i tre artiklar i Nature. Publiceringen är samordnad med Genome Research som presenterar resultaten i ett temanummer samma dag. I huvudartikeln presenteras för första gången hönans hela arvsmassa. Forskarna har kartlagt följden av alla byggstenar i hönans DNA. Det är den första fågeln och det första husdjuret som får sin arvsmassa kartlagd. Tidigare har man kartlagt arvsmassan hos bland annat människa, råtta och mus. Resultaten visar att fåglar har ungefär lika många gener som människor, omkring 20 000, men dessa ryms inom bara en tredjedel så mycket DNA. Det beror på att fåglar saknar mycket av människans skräp-DNA. Dessutom visar kartläggningen att fåglars arvsmassa är stabil och snarlik hos många arter, medan den hos däggdjur omarrangeras ofta. – För vetenskapen är det väldigt stort när en organisms arvsmassa kartläggs och som svensk forskare är det naturligtvis roligt att vara med och bidra till ett sådant här gigantiskt stort internationellt projekt. Dessutom innebär det här mycket goda förutsättningar för att vi ska kunna fortsätta bedriva internationell spjutspetsforskning eftersom vi har fåglar som studieorganismer i vår evolutionära forskning, säger professor Hans Ellegren. Kartläggningen av hönans arvsmassa har gjorts på röd djungelhöna, den vilda anfadern till våra tamhöns. I en delstudie har forskarna även tittat på hur arvsmassan skiljer sig åt mellan tre olika raser av tamhöns; en värphöna, en broiler och silkeshönan. Värphönan som användes i projektet kommer från en linje av white leghorn som är utvecklad vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Resultaten av jämförelsen visar att tamhönan är långt ifrån inavlad och faktiskt har mer omfattande genetisk variation än människan. Det innebär att den genomsnittliga populationsstorleken för röd djungelhöna måste ha varit betydligt större än för människan under de senaste en miljon åren. Dessutom visar studien att domesticeringen av höns, som skedde för cirka 7 000 år sedan, måste ha omfattat ett stort antal individer eftersom en så omfattande genetisk variation har kunnat bibehållas hos tamhönsen. – De resultat som nu redovisas kommer att få stor betydelse för vidare genetiska studier av våra tamhöns. Det kommer att bli mycket lättare att identifiera gener som bestämmer olika egenskaper, säger professor Leif Andersson. De tre svenska forskargrupper som har deltagit i studien har letts av Hans Ellegren vid institutionen för evolution, genomik och systematik vid Uppsala universitet, Leif Andersson vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet och institutionen för husdjursgenetik på SLU samt Björn Andersson vid Centrum för genomik och bioinformatik på Karolinska institutet. Text till bifogad bild: Värphönan Agda, som användes vid den jämförande studien av tamhönans arvsmassa, kommer från en linje av white leghorn som är utvecklad vid SLU i Uppsala. Foto: Ulrika Gunnarsson Kontaktpersoner: * Hans Ellegren, professor vid institutionen för evolution, genomik och systematik, tel 018-471 64 60, mobiltel 070-425 06 37, e-post Hans.Ellegren@ebc.uu.se * Leif Andersson, gästprofessor vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi samt professor i husdjursgenetik vid SLU, tel 018-471 49 04, mobiltel 0705-14 49 04, e-post Leif.Andersson@imbim.uu.se * Björn Andersson, universitetslektor, Centrum för genomik och bioinformatik, Karolinska Institutet, tel 08-524 839 87, 070-355 3987 eller e-post bjorn.andersson@cgb.ki.se Bild finns via informationsavdelningen, 018-471 1974