Starka släktband på Sicilien hindrar inte samarbete med andra

Bland fiskarna på västra Sicilien är släkten viktigare än individen. Till och med arkitekturen visar att familjen sluter sig inåt. Men det behöver inte hindra samarbete över gränserna menar Eva Carlestål i sin avhandling i kulturantropologi som hon försvarar den 19 mars vid Uppsala universitet. Eva Carlestål La Famiglia ISBN: 91-506-1791-5 Abstract Eva Carlestål har under drygt ett år levt bland en fiskarbefolkning på västra Sicilien i syfte att studera deras familjer, dvs. hur familjerna är strukturerade samt de moraliska och kulturella värderingar som styr hur man relaterar till varandra inom familjen. Den information hon har samlat in visar tydligt att familjen är modersfokuserad på kärnfamiljsnivå, men att besläktade kärnfamiljer samverkar intimt inom manligt dominerade nätverk. - Barnen fostras till att bli beroende av och lojala gentemot det egna nätverket och att se sig själva i första hand som delar av detta och i mindre utsträckning som enskilda oberoende individer, säger Eva Carlestål. Hon har också funnit andra faktorer som förstärker detta beroende ytterligare. Släktingar bor nära varandra och umgås och samarbetar dagligen, och släktskapstermer får ofta ersätta personnamn i gängse kommunikation. Enligt Eva Carlestål visar också arkitekturen symboliskt hur familjen sluter sig inåt. Avhandlingens syfte har varit att försöka besvara frågan om de sociala och fysiska gränser som familjerna bygger upp runt sig själva gentemot yttervärlden utgör hinder för samarbete med icke-släktingar och därmed också för utveckling. Detta har ofta hävdats i litteraturen. Men Eva Carleståls studie argumenterar för att samarbete över dessa gränser är möjligt och att det inte behöver leda till att familjen förlorar sin unika och mycket starka ställning. Eva Carlestål kan kontaktas på 013-281874 eller via e-post evaca@isk.liu.se Anneli Waara