11 biljoner ton is har försvunnit från Grönland och Antarktis

Sedan 1970-talet har Grönland och Antarktis tillsammans förlorat drygt 11 biljoner ton is. Det visar en ny internationell studie som bygger på data från flera olika satellitobservationer. Om den förlorade isen fördelats som vatten över hela Sveriges yta, hade den bildat ett 25 meter tjockt lager.

Ett internationellt forskarlag har tagit fram den hittills mest heltäckande bilden av isförlusterna från Grönland och Antarktis. Mellan åren 1979 och 2023 förlorade de två istäckena tillsammans 11 309 miljarder ton is, vilket motsvarar drygt tre centimeter av den globala havsnivåhöjningen.

− Det kan vara svårt att greppa hur mycket is det faktiskt rör sig om. Om isen spreds ut som vatten över hela Sveriges yta skulle den bilda ett 25 meter tjockt lager. Mängden vatten motsvarar omkring 75 gånger Vänerns volym, säger Johan Nilsson, forskare i naturgeografi vid Uppsala universitet, som bidragit med satellitbaserade data till studien.

Fem decennier av satellitdata

Den nya internationella sammanställningen bygger på data från 27 satellitmissioner och sträcker sig ända tillbaka till 1972 för Grönland och 1979 för Antarktis. De två stora polarområdena har följts fram till 2023. Forskarna har kombinerat satellitmätningar av isens höjd, gravitationsfält och hur snabbt isen rör sig med regionala klimatmodeller för att kunna skilja mellan processer på isens yta och förändringar i hur isen rör sig. Totalt bygger studien på 42 oberoende uppskattningar, 23 för Grönland och 19 för Antarktis.

– Mängden is kan både öka och minska från ett år till ett annat på grund av naturliga variationer i klimatsystemet. Det är först när vi följer utvecklingen över flera decennier som den långsiktiga trenden blir tydlig. I stället för att enskilda forskarlag presenterar sina egna separata siffror sammanför vi resultaten till ett gemensamt facit. Det ger oss mycket mer pålitliga resultat som kan förbättra framtida klimatmodeller och prognoser för havsnivåhöjningen, säger Johan Nilsson.

Inlandsisarna förlorar allt mer is

De långa tidsserierna gör det möjligt att sätta dagens utveckling i ett historiskt perspektiv och visar hur snabbt situationen har förändrats.

På Grönland var inlandsisen nära balans under 1970-talet, då tillförseln av snö ungefär motsvarade den is som försvann. Under 1980-talet var den genomsnittliga förlusten omkring 60 miljarder ton per år. Tre decennier senare, under 2010-talet, hade den ökat till 264 miljarder ton per år. Bakom utvecklingen ligger ett årtionde med återkommande höga sommartemperaturer som orsakade kraftig avsmältning.

På Antarktis ser forskarna liknande förluster, från omkring 48 miljarder ton per år under 1980-talet till 202 miljarder ton per år under 2010-talet. Förlusterna är störst i Västantarktis, där relativt varmt havsvatten smälter den flytande shelfisen underifrån. Shelfis är stora flytande istungor som sitter samman med inlandsisen på land.

– Man kan likna inlandsisen vid en tandkrämstub, där shelfisen fungerar ungefär som korken och håller tillbaka isen bakom. När shelfisen blir tunnare är det som att lätta på korken. Isen kan då, driven av sin egen tyngd, röra sig snabbare ut mot havet. Hela 84 procent av den sammanlagda isförlusten från Grönland och Antarktis beror på att glaciärerna har börjat röra sig snabbare och transporterar mer is från land ut i havet.

De senaste åren har isförlusterna varit mindre. I Östantarktis har ovanligt stora snömängder tillfälligt ökat mängden is, samtidigt som svalare somrar på Grönland har minskat avsmältningen. Forskarna betonar dock att förändringar under enstaka år inte ska tolkas som att den långsiktiga utvecklingen har vänt.

– De mer än 50 år långa mätserierna gör det möjligt att skilja dessa variationer från den långsiktiga trenden och bättre förstå hur inlandsisarna förändras över tid.

Kommer att påverka Sverige

Den förlorade isen har bidragit med drygt tre centimeter till den globala havsnivåhöjningen. Effekten ser dock olika ut på olika platser. I Sverige pågår fortfarande landhöjningen efter den senaste istiden, vilket påverkar hur den globala havsnivåhöjningen märks längs våra kuster. I södra Sverige är landhöjningen liten och stigande havsnivåer ökar därför risken för kustöversvämningar och erosion. I mellersta och norra Sverige är landhöjningen större och motverkar fortfarande en stor del av havsnivåhöjningen.

Var isen försvinner har också betydelse för hur mycket havsnivån stiger i Sverige. En förlust i Antarktis ger större havsnivåhöjning längs Sveriges kuster än en lika stor förlust på Grönland. Det beror bland annat på att gravitationen från inlandsisarna påverkar hur havsvattnet fördelas över jorden.

– Det som händer på Grönland och Antarktis stannar inte där. Tre centimeter kanske inte låter mycket, men det är bara inlandsisarnas bidrag sedan 1979. När havsnivån fortsätter att stiga får det konsekvenser även för våra svenska kuster, särskilt i södra Sverige, säger Johan Nilsson.

Kontakt

Johan Nilsson, forskare i naturgeografi vid Institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet

E-post: johan.n.nilsson@geo.uu.se

Artikel

Otosaka, I. N., et al. (2026). Mass balance of the Greenland and Antarctic ice sheets from the 1970s to 2023. Scientific Data, published on 16 September 2026. IMBIE Team. DOI: 10.1038/s41597-026-08088-0

Fakta IMBIE:

Arbetet är en del av IMBIE (Ice Sheet Mass Balance Inter-comparison Exercise), ett internationellt forskarsamarbete med stöd från Europeiska rymdorganisationen (ESA) och den amerikanska rymdorganisationen NASA. Inom IMBIE jämförs och sammanställs oberoende uppskattningar av inlandsisarnas massbalans för att skapa en samlad bedömning. IMBIE:s sammanställningar av hur inlandsisarna förändras används bland annat som vetenskapligt underlag för IPCC:s klimatrapporter.